Finländske landskapsmålaren Victor Westerholms fastighet Tomtebo sedd från östra stranden. Till vänster ses ateljén och till höger skymtar huvudbyggnaden. Foto från 1903.
När den finländske landskapsmålaren Victor Westerholm 1886 avslutade sina konststudier i Düsseldorf flyttade han till sin nyligen inköpta stuga invid Lemströms kanal på Åland. Till sitt nya hem hade han inviterat några konstnärer och på så sätt lade han grunden till en konstnärsgemenskap som sedermera kallats Önningebykolonin. Den lockade deltagare från Sverige och Finland åren 1886-1914. Även estniska konstnärer och författare vistades på Åland 1906-1913.
Victor Westerholm var född 1860 i Åbo. Han kom till Åland första gången sommaren 1880 och blev därefter en nästan årligen återkommande gäst i landskapet. Sommaren 1884 köpte Westerholm ett litet hus invid Lemströms kanal. Det var egentligen en handelsbod från Lemströms kanals byggtid – kanalen färdigställdes 1882 och kom att avsevärt förkorta sjövägen från Mariehamn till Åbo.
Huvudbyggnaden på Tomtebo med sin tornhuvsförsedda veranda.
Våren 1886 vistades Victor Westerholm ännu vid konstakademin i Düsseldorf. Han planerade att bosätta sig på Åland och ta sitt nya hem i besittning. Westerholm hade i ett brev inviterat kollegan och läraren Fredrik Ahlstedt att komma till Åland och måla. Hanna Rönnberg och Elin Danielson, vilka tecknade modell i Ahlstedts ateljé några kvällar i veckan, blev bjudna att följa med.
Kolonin utökades med en objuden svensk gäst, konstnären J.A.G. Acke, som fick en central plats i kolonin. Han hette egentligen Johan Axel Gustaf Andersson, men använde sedermera förnamnsinitialerna tillsammans med smeknamnet Acke. Det var också den period Acke vistades i Önningeby, 1886-1892, som var den mest livaktiga inom konstnärskolonin. Acke verkar ha varit själva navet i gemenskapen, med sina upptåg och festliga initiativ.
Fotografi från Ackes omtalade maskerad på Knapans sommaren 1890.
De flesta målarna inkvarterades i bondgårdarna i Önningeby som låg dryga kilometern norr om Westerholms Tomtebo. Tomtebo är ännu i den westerholmska släktens ägo och utgör en unik kulturmiljö som även har nationell betydelse som exempel på ett konstnärshem från tiden kring sekelskiftet 1900.
Under årens lopp var det åtminstone ett 30-tal konstnärer som gästade konstnärskolonin i Önningeby och majoriteten var kvinnor. Till dem som redan i slutet av 1880-talet anslöt sig hör förutom de redan nämnda bland andra finländarna Eva Topelius, sedermera gift med J.A.G. Acke, Elin Alfhild Nordlund, Helmi Sjöstrand, Dora Wahlroos, Améliè Lundahl och Ellen Favorin samt svenskarna Anna Wengberg och Ida Gisiko. Kring sekelskiftet kom bland andra Agnes Wittfooth, Vivi Munsterhjelm, Hanna Svanström (gift Lodenius) och Sigrid Schauman. Till de manliga deltagarna hörde förutom de tidigare nämnda Edvard Westman, Elias Muukka, Carl Erik Törner, Leo Belmonte och Juuso Putro. Åren 1906-1913 vistades en grupp estniska konstnärer och författare ur den så kallade Noor-Eestigruppen på Åland. Vid ankomsten bodde några av dem i Önningeby, ett val som säkert hade med kolonins existens att göra. Huruvida estländarna hade någon kontakt med kolonisterna är ej klarlagt.
Den första kolonisommaren 1886 tog Aksel Paul detta berömda fotografi av Önningebykolonisterna. Från vänster på marken: Hanna Rönnberg, Hilma Westerholm, Elin Danielson och Nina Ahlstedt. I bakgrunden till vänster: Victor Westerholm och Fredrik Ahlstedt. I bakgrunden till höger: Aleksander Federley, sittande, och J.A.G. Acke.
Önningebykolonin blev således en mötespunkt mitt i Östersjön för konstnärer från öst och väst. Den var med och introducerade det nya franskinspirerade friluftsmåleriet i Finland. Deltagarna intresserade sig främst för det åländska kulturlandskapet. Särskilt de kvinnliga målarna ägnade sig åt figurmåleri och de skildrade gärna allmogebefolkningen, medan männen i kolonin verkar ha varit mer intresserade av rent landskapsmåleri. Då Victor Westerholms konstnärsvänner kom till Önningeby förändrades livet i den gamla bondbyn avsevärt framför allt för kvinnorna i gårdarna. Näringslivet, som dominerades av det traditionella jordbruket och fisket, fick nu ett tillskott som främst berörde kvinnornas arbete.
Den muntliga traditionen i Önningeby har i stort sett ingenting att berätta om Önningebykolonin eller bybornas kontakt med kolonisterna. Man kan bara gissa sig till att mötet mellan allmogen och konstnärerna måste ha inneburit överraskningar och förvåning på ömse sidor. Sommargästerna innebar en viss möjlighet till penninginkomster för byborna. De måste även ha fört med sig influenser från det modernare livet i städerna. Troligen var det de omvälvande åren under första världskriget som fick koloniminnena i byn att blekna. Under kriget inkvarterades hundratals ryska soldater i byns bondgårdar. De salar och kamrar som använts av artisterna fick lov att genomgå omfattande renoveringar efter kriget och de konkreta minnen som eventuellt fanns kvar i inredningen försvann.
Då första världskriget utbröt skingrades konstnärskolonin för gott. Victor Westerholm återvände efter kriget till sitt Tomtebo, men avled redan 1919. På 20-talet besökte visserligen Hanna Rönnberg, Anna Wengberg och Eva Topelius Önningeby, men någon konstnärskoloni återuppstod aldrig. Hilma Westerholm fortsatte däremot att tillbringa somrarna på Åland.
